En sommarkväll 2009 när jag var ensam och ganska förtvivlad skrek jag ut i tomma intet: – ”vad fan vill ni att jag skall göra”! Jag hade tidigare på dagen träffat en fantastisk kvinna som jag kände stor samhörighet med, som om vi träffats förut. Jag fick en djup själslig kontakt som om vi var inneslutna i en bubbla. Vi pratade om livet, universum, själen mm. Under tiden vi står där och pratar får jag en känsla som jag aldrig haft, jag kände varenda cell i min kropp och de vibrerade. Jag tittade storögt på henne och såg säkert ut som ett stort frågetecken. Med små hoppande steg och svängande, skakande armar for jag runt okontrollerat ett tag, kände någon sorts skräckblandad förtjusning över hela situationen. Detta höll på i några minuter, tror jag. Jag kommer ihåg att jag ställde frågan – ”vad är det som händer”? och hon sa – ”visst är det spännande”? Och det tyckte jag med men jag fattade verkligen ingenting. Vi fortsatte att prata en stund till, tills jag var tvungen att ta mig hem till mina husdjur.
Väl hemkommen kände jag mig lite förvirrad av upplevelsen. Jag stod vid ett vägskäl i mitt liv där jag inte riktigt visste vad jag skulle välja.

Morgonen därpå vaknade jag tidigt av att solen sken och jag bestämde mig för att gå ut i trädgården och jobba, men hade inte hållit på speciellt länge förrän jag fick en ingivelse att gå och hämta papper och penna. Vad jag nu skulle med dessa till. Jag som i tidig ålder hade bestämt att jag var helt värdelös på att skriva. Efter det att jag rensat och påtat ett tag i en rabatt så uppmanades något i mig att gå och skriva, det kom några meningar på raken som jag skrev ner, sen tog det stopp, så jag fortsatte att rensa och fixa. Så där höll det på i flera timmar. Jag skrev och rensade om vartannat. När eftermiddagen kom hade jag skrivit sex olika texter med ett uttryck jag inte kände igen!!! Vad var detta? Jag läste de olika texterna flera ggr och undrade vem hade varit där för att hjälpa mig med detta, men kom inte fram till något svar. Så jag släppte den tanken. Jag konstaterade att det som stod skrivet kunde jag stå för. I mitt inre bestämde jag att texterna skulle tonsättas, men av vem?

Jag kände ingen som jag kunde fråga och bestämde att om det skulle bli några melodier till texterna fick jag göra det själv. Kruxet var att jag varken kunde noter eller ackord eller hade något instrument att spela på. Eftersom pappa hade spelat gitarr för glatta livet, bestämde jag mig för att min hjälpreda fick bli en gitarr i det här fallet. Sagt och gjort några dagar senare åkte jag till stadens enda musikaffär. Hann knappt komma innanför dörrarna förrän jag såg mitt vackra instrument. Bara dagen innan hade en man lämnat in denna skönhet till försäljning. Gitarren var som gjord för mig, en nybörjare. Mannen hade byggt om den så att strängarna satt närmare halsen. TACK för det, de underlättade troligtvis en del. När jag började spela gjorde det förmodligen inte lika ont i fingrarna som om jag skulle haft med ett vanligt avstånd mellan strängar och hals. Trots detta blev det ingen lätt historia, men skam den som ger sig. Jag tonsatte texterna men nöjde mig inte med detta, jag ville också ha dem inspelade och vem skulle ta sig an dessa mästerverk, om inte jag och min sambo, som inte hade en aning om hur man skulle gå till väga. Det blev en tripp till staden och musikaffären igen. Där hittade vi en inspelningsmackapär för nybörjare som passade som handen i handsken.

Det var bara att sätta igång och det gjorde vi. Vi jobbade på och lärde oss en massa nytt och hade kanonroligt under tiden. När vi spelat in musiken så gjorde vi också video med film och bilder. Jag är så glad att fått göra detta, för allt kommer ifrån mitt hjärta utan prestige och krav, har bara lyssnat på min inre röst och vågat följa min längtan.
Hur det tas emot av andra spelar mig ingen roll, för jag har gjort något som var bra för mig, men hoppas också kunna vara en inspirationskälla för andra till att följa sitt eget hjärtas röst. Dessa låtar har hjälpt mig att bli helare och helare som människa och själ. Att bara våga visa mig själv i min nakenhet har tagit några år, men det känns så befriande att kunna säga att det här är en del av mig och det står jag för. Idag kan jag känna kärlek till mig själv vilket jag inte gjort förut utan har bara tyckt att jag varit en nolla, som inte varit värd att älska. Min önskan är att andra människor också skall våga leva sina liv fullt ut, hitta sin inre kraft och dela med sig av den till andra. Det finns många rädslor om att inte duga som har gjort att vi inte vågat vara oss själva fullt ut. När vi vågar vara oss själva utan att döma, då blir livet så mycket enklare, man behöver inte den där masken som skydd.

På den här sidan ligger en del av de låtar som jag gjort ,varsågod att lyssna.